Hemma i Ålstorp
Så var denna resan slut, tre månader i Asien är över.
Jag har fått så otroligt många intryck, och att åka hem nu kändes helt på sin plats, tre månader är lång tid samtidigt som man inte missar allt för mycket här hemma. Det var faktiskt riktigt mysigt att komma hem och kliva in i huset och känna att man verkligen var hemma, inget mer runtspringande efter ett rum att sova i, inget mer saknade efter en ordentlig säng med skön kudde, inget mer kartläsande för att veta om man ska gå till höger eller till vänster för att hitta närmaste matställe etc etc.
Med det menar jag inte att det har varit jobbigt att vara iväg - absolut inte. Jag måste nog säga att det varit det lärorikaste och roligaste jag gjort i hela mitt liv. Vi har ridit elefanter, upplevt andra kulturer, sett enorma tempel som byggdes på en tid då vi fortfarande hade stenålder i Sverige, sett feta asiater (hade fått för mig att dom "alltid" var smala) och gått i djungeln och sovit i bambuhus i en by helt utan electricitet.
Vi besökte Vietnam, Malaysia, Kambodja, norra Thailand, Laos och sen södra Thailand. Vietnam gillar jag och kommer inte glömma hur stadsborna gick runt och smygfotade mig och Linn med sina mobilkameror. Det är även det landet där dom verkligen gick in för att vara så ljushyade som möjligt, men när strandförsäljarna går runt i långbyxor, strumpor, långärmat, vantar, keps och en scarfs för munnen - så tycker jag det gått för långt. Vietnam är även landet där dom gillar att laga mat och äta den ute på trottoaren, och soptunnar finns inte, släng dit skräp längst vägkanten så kommer det en städtant på kvällen och plockar upp det! Kommer aldrig glömma deras förfärliga vägar där Linn en gång faktiskt slog huvudet i taket på en buss eftersom det skumpade så mycket!
Fast vägarna i Kambodja var i och för sig mycket mycket värre. Där verkar det vara sällsynt med asfalt och att åka i en buss som kör snabbt på grusvägar med enorma hål i är inte den bekvämaste situationen man kan befinna sig i. Vi hade tidigare läst att bussarna brukade gå sönder - efter att ha åkt på landets vägar förstod vi snabbt varför. För övrigt är Kambodja ett land där de röda khmerna fortfarande märks av, och att landet är fattigt går inte att ta miste om. Längst gatorna satt ensamma mammor med sina barn och tiggde, överallt (precis som i Vietnam) såg man människor med krigsskador och andra slags handikapp och ett besök på fånganstalten S21 berörde en verkligen. Angkor Wat var mäktigt att se och jag förstår anledningen till att dom till och med har en bild på det på sin flagga.
Mitt i all hast bestämde vi oss för att dra till Malaysia fast att vi inte visste mycket om landet, mer än att dom var muslimer, att huvudstaden hette Kuala Lumpur och att Petronas Tower låg där. Kuala Lumpur blev vi inte imponerade av. För att ta sig till ställen ska man helst ta taxi men som backpackers tyckte vi inte att vi hade någon budget till det och X antal gånger virrade vi bort oss när vi försökte ta oss fram till fots. Där kryllade av araber, afrikaner och feta malaysianer och stadens matkultur var otroligt amerikansk med McDonalds, Burger King, KFC och Starbucks i varje hörn. När vi sedan åkte ut till en ö vid namn Pulau Pangkor trivdes vi bättre och där var vackert, men vackert är det på många ställen!
Som tex i Laos. Det var definitivt det vackraste landet vi besökte. Så orört där var, Mekongfloden där uppe var så otroligt ren och det var svårt att förstå att det var samma flod vi åkt på nere i Vietnam där det mest luktade sopor. Tubingen (flyta runt i gummidäck och gå av på olika barer längst vägen) var nog det roligaste vi gjorde på hela resan och landet kändes bara så soft att vara i. T ex stängde dom ju av strömmen lite då och då - för att spara på den. Då var det inte så roligt att ha ett rum utan fönster och inte veta om det var natt eller dag när man vaknade! Tyvärr hade vi bara en vecka på oss att vara där, det var synd för jag hade gärna stannat längre!
Thailand var det land vi spenderade mest tid i, men med det menar jag inte att det var det bästa landet vi var i - för det tycker jag inte. Norra Thailand var bra. Där var allt siesta, vi vandrade i djungeln, träffade roliga thailandare och bara njöt. Södra Thailand är mest fejk. Kläderna är kopior, de snygga thailändska tjejerna är egentligen killar, 7/11 hette 7years istället men använda ändå samma logga och att hitta mobiler och Ipods i äkta vara var inte det enklaste. Kommer aldrig glömma hur det låter när dom säger "Hello, thaimassage" eller hur roliga dom såg ut när dom susade rundor på sina moppar.
Borta bra men hemma bäst. Efter att ha befunnit mig i länder som inte alls har samma levnadsstandard som Sverige känns det enklare att uppskatta det lilla här, för här hemma slipper jag
- duscha i kalldusch
- gå på toaletter i form av hål i marken
- längta efter grovt bröd
- sova på ställen jag hade rådissat om det vore Sverige
- hitta äckliga kryp inne på rummet
- se fattigdom på så nära håll osv
Dock finns det ju såklart saker jag kommer att sakna också, som att
- aldrig behöva tvätta eller städa själv
- få maten serverad var dag till en riktigt billig peng
- ligga på stranden och inte behöva oroa sig över något
- åka moppeturer på öar och njuta av naturen
- det varma klimatet
- beställa turer till diverse vackra och intressanta ställen osv
Nu är jag hemma och det var svårare att anpassa sig till tiden här hemma i Sverige, än vad det var att komma in i tidsrytmen när vi åkte dit. Sverige ligger 6 h efter Asien och de första morgnarna vaknade jag kl 5 och var klarvaken, jag som annars är jättemorgontrött och ser kl 5 på morgonen som något som nästintill är omöjligt! Efter att ha varit iväg i Asien har jag definitivt fått blodad tand för att resa, men vi får se hur det blir. Tiden ligger ju fortfarande framför en så kanske borde man passa på nu, men samtidigt hade det inte varit dumt att flytta hemifrån och börja plugga något man verkligen känner för. Vad det skulle vara vet jag inte ännu, så det tänker jag försöka ta reda på detta året! Detta får bli det sista inlägget för denna resan. Borta bra, men hemma bäst =)
Jag har fått så otroligt många intryck, och att åka hem nu kändes helt på sin plats, tre månader är lång tid samtidigt som man inte missar allt för mycket här hemma. Det var faktiskt riktigt mysigt att komma hem och kliva in i huset och känna att man verkligen var hemma, inget mer runtspringande efter ett rum att sova i, inget mer saknade efter en ordentlig säng med skön kudde, inget mer kartläsande för att veta om man ska gå till höger eller till vänster för att hitta närmaste matställe etc etc.
Med det menar jag inte att det har varit jobbigt att vara iväg - absolut inte. Jag måste nog säga att det varit det lärorikaste och roligaste jag gjort i hela mitt liv. Vi har ridit elefanter, upplevt andra kulturer, sett enorma tempel som byggdes på en tid då vi fortfarande hade stenålder i Sverige, sett feta asiater (hade fått för mig att dom "alltid" var smala) och gått i djungeln och sovit i bambuhus i en by helt utan electricitet.
Vi besökte Vietnam, Malaysia, Kambodja, norra Thailand, Laos och sen södra Thailand. Vietnam gillar jag och kommer inte glömma hur stadsborna gick runt och smygfotade mig och Linn med sina mobilkameror. Det är även det landet där dom verkligen gick in för att vara så ljushyade som möjligt, men när strandförsäljarna går runt i långbyxor, strumpor, långärmat, vantar, keps och en scarfs för munnen - så tycker jag det gått för långt. Vietnam är även landet där dom gillar att laga mat och äta den ute på trottoaren, och soptunnar finns inte, släng dit skräp längst vägkanten så kommer det en städtant på kvällen och plockar upp det! Kommer aldrig glömma deras förfärliga vägar där Linn en gång faktiskt slog huvudet i taket på en buss eftersom det skumpade så mycket!
Fast vägarna i Kambodja var i och för sig mycket mycket värre. Där verkar det vara sällsynt med asfalt och att åka i en buss som kör snabbt på grusvägar med enorma hål i är inte den bekvämaste situationen man kan befinna sig i. Vi hade tidigare läst att bussarna brukade gå sönder - efter att ha åkt på landets vägar förstod vi snabbt varför. För övrigt är Kambodja ett land där de röda khmerna fortfarande märks av, och att landet är fattigt går inte att ta miste om. Längst gatorna satt ensamma mammor med sina barn och tiggde, överallt (precis som i Vietnam) såg man människor med krigsskador och andra slags handikapp och ett besök på fånganstalten S21 berörde en verkligen. Angkor Wat var mäktigt att se och jag förstår anledningen till att dom till och med har en bild på det på sin flagga.
Mitt i all hast bestämde vi oss för att dra till Malaysia fast att vi inte visste mycket om landet, mer än att dom var muslimer, att huvudstaden hette Kuala Lumpur och att Petronas Tower låg där. Kuala Lumpur blev vi inte imponerade av. För att ta sig till ställen ska man helst ta taxi men som backpackers tyckte vi inte att vi hade någon budget till det och X antal gånger virrade vi bort oss när vi försökte ta oss fram till fots. Där kryllade av araber, afrikaner och feta malaysianer och stadens matkultur var otroligt amerikansk med McDonalds, Burger King, KFC och Starbucks i varje hörn. När vi sedan åkte ut till en ö vid namn Pulau Pangkor trivdes vi bättre och där var vackert, men vackert är det på många ställen!
Som tex i Laos. Det var definitivt det vackraste landet vi besökte. Så orört där var, Mekongfloden där uppe var så otroligt ren och det var svårt att förstå att det var samma flod vi åkt på nere i Vietnam där det mest luktade sopor. Tubingen (flyta runt i gummidäck och gå av på olika barer längst vägen) var nog det roligaste vi gjorde på hela resan och landet kändes bara så soft att vara i. T ex stängde dom ju av strömmen lite då och då - för att spara på den. Då var det inte så roligt att ha ett rum utan fönster och inte veta om det var natt eller dag när man vaknade! Tyvärr hade vi bara en vecka på oss att vara där, det var synd för jag hade gärna stannat längre!
Thailand var det land vi spenderade mest tid i, men med det menar jag inte att det var det bästa landet vi var i - för det tycker jag inte. Norra Thailand var bra. Där var allt siesta, vi vandrade i djungeln, träffade roliga thailandare och bara njöt. Södra Thailand är mest fejk. Kläderna är kopior, de snygga thailändska tjejerna är egentligen killar, 7/11 hette 7years istället men använda ändå samma logga och att hitta mobiler och Ipods i äkta vara var inte det enklaste. Kommer aldrig glömma hur det låter när dom säger "Hello, thaimassage" eller hur roliga dom såg ut när dom susade rundor på sina moppar.
Borta bra men hemma bäst. Efter att ha befunnit mig i länder som inte alls har samma levnadsstandard som Sverige känns det enklare att uppskatta det lilla här, för här hemma slipper jag
- duscha i kalldusch
- gå på toaletter i form av hål i marken
- längta efter grovt bröd
- sova på ställen jag hade rådissat om det vore Sverige
- hitta äckliga kryp inne på rummet
- se fattigdom på så nära håll osv
Dock finns det ju såklart saker jag kommer att sakna också, som att
- aldrig behöva tvätta eller städa själv
- få maten serverad var dag till en riktigt billig peng
- ligga på stranden och inte behöva oroa sig över något
- åka moppeturer på öar och njuta av naturen
- det varma klimatet
- beställa turer till diverse vackra och intressanta ställen osv
Nu är jag hemma och det var svårare att anpassa sig till tiden här hemma i Sverige, än vad det var att komma in i tidsrytmen när vi åkte dit. Sverige ligger 6 h efter Asien och de första morgnarna vaknade jag kl 5 och var klarvaken, jag som annars är jättemorgontrött och ser kl 5 på morgonen som något som nästintill är omöjligt! Efter att ha varit iväg i Asien har jag definitivt fått blodad tand för att resa, men vi får se hur det blir. Tiden ligger ju fortfarande framför en så kanske borde man passa på nu, men samtidigt hade det inte varit dumt att flytta hemifrån och börja plugga något man verkligen känner för. Vad det skulle vara vet jag inte ännu, så det tänker jag försöka ta reda på detta året! Detta får bli det sista inlägget för denna resan. Borta bra, men hemma bäst =)
Kommentarer
Trackback
